8/1 Tisdag; 6:e dagen i Cairns, 3:e dagen på dykkursen och givetvis ”Atlantic Clipper”

Härligt att vakna och veta att det är dags för oss att dyka i Stora Barriärrevet. Lite skakigt och oroligt men mest SPÄNNANDE. Vi blev hämtade kl. 08.10, vi var lite oroliga att de hade glömt bort oss för vi såg Nadine köra förbi oss på den vanliga hämtningstiden 07.50. Förklaringen fick vi när hon hämtade oss, bussen hade varit full och vi fick inte rum.

På dykcentret köpte vi lite utrustning. Pär köpte cyklop, snorkel och simfötter, jag köpte bara cyklop och snorkel. Så var det dags att åka till båten som skulle ta oss ut till Atlantic Clipper. Det var hur mycket folk som helst på båten, en del var bara ute på en dagstur för att snorkla och dyka, några andra inkluderat oss själva skulle sova kvar. Vi åt lunch på transferbåten, kött och sallad av olika slag. Det smakade bra. Efter lunchen kom vi fram till Atlantic Clipper, ombordstigning och så fick vi våra hytter. Hytt nr 4 skulle bli vårt hem i 2 nätter. Det var en liten hytt med en våningssäng, delad toa och dusch. Vi skulle bara sova där så det var ok.

Norman Reef

Kl. 16.00 var det dags för vårt första dyk i havet. På med utrustningen och plums i havet. Vår instruktör för första dyket var en asiatisk kille som hette Yoki (divemaster). Vad skall man säga, det första dyket som skall vara lite speciellt det blev fruktansvärt. Yoki simmade iväg utan att egentligen bry sig om sina elever. I vår grupp var det förutom Pär och jag ett par från Holland och 2 tjejer från Texas, USA. Tjejerna hade cert sedan tidigare, men var väldigt oerfarna och nervösa. Yoki hade ingen som helst koll på några andra än paret från Holland. Vi fick se en massa olika fiskar och en sköldpadda, det var väl det enda roliga på det här dyket. Väl uppe på ytan, långt ifrån båten, skulle vi göra ”tired diver toe” MOT strömmen. Vi simmade två simtag fram och drogs tillbaka ett. Jag och alla andra (utom de från Holland) var så oerhört trötta och slut när vi väl kom fram till båten. Dessutom var vi ordentligt förbaskade, Jag sa till Nadine att jag inte kommer att gå ner i vattnet igen om Yoki är vår instruktör, Texas tjejerna hade, visade det sig senare vid vårt andra dyk, pratat med Rosco som var senior Divemaster, så vi fick Jason Percival som instruktör istället. Jason hade ca 500 dyk bakom sig och han var oerhört kunnig. Vårt andra dyk blev därför så där bra som vi förväntat att vårt första skulle ha blivit. Vårt första dyk varade 30 min. men vår totala tid i vattnet var 1 timme och 30 min. Vi var nere i havet kortast tid men längst i totaltid. Det säger väl allt. Andra dyket däremot var verkligen toppen. Vi fick träna på att fylla vår mask till hälften med vatten och ta ur det, fylla helt och ta ur och en massa andra övningar också. När vi kom upp var vi sist upp och sist till middagen. Snabbt ombyte och dags för käk. Kött, sallad, potatis och glass och chokladkaka till efterrätt.

Några av de redan certifierade dykarna skulle ut på ett nattdyk. När Pär var uppe och rökte mellan varmrätt och efterrätt, kom han ner och hämtade upp mig. Det var hajar i havet. Två stycken till att börja med, efter maten kastade besättningen ut mat i havet. Det var det som lockat till sig hajarna, totalt var det ungefär sju stycken White Tip Reef Shark. Läskiga att titta på, men tydligen helt ofarliga. Vi avslutade kvällen med att dricka ett par VB innan läggdags och kl. 23.30 var vi i säng. Både Pär och jag hade lite svårt att somna. Det hade varit många nya intryck och upplevelser under den här dagen.